Texterna nedan är är några jag skrev i ett experiment att att tolka mina tankar om EU med 3d gubbar och upplästa texter. Det var ett rätt intressant projekt med tvåminuters filmer.

3D gubbarna finner ni (här).

 

"Att bygga"

Först satt de ner allihop.
För att precis innan ordningen infunnit sig ställa sig upp igen.
En känsla av att lugnet inte eftersträvas.
En tillsynes kaotisk situation.
Sen var det dags.
Sen var det dags att sätta sig igen.
Som så mycket annat var detta ett upprepande.
Ett upprepande som inte ifrågasattes.
Som tillsynes skapade gemenskap och tillfredställelse.
Beroendet av varandra leder till ett oberoende av andra.
Utifrån detta mönster av upprepande kommer strävan till dit vi är idag.
Hur slutsatserna har dragits.
Det vet varken du eller jag.
Men det är här vi hamnat och det är här vi får vara.
Det är det vi vet.
Att det som byggts inte är till för att rivas.
För att riva är en destruktiv process.
En process som inte kan leda till något annat än fördärv.
Påbyggnad och förändring är desto bättre.
Men för det krävs byggtillstånd.
Det är svårt att få.

 

"Stigen"

Så fort någon defekt gör sig synbar bör helheten förstöras.
Angripa infektionen innan det blir ett elakartat problem.
Då hela maskineriet måste dras igång.
För det vill vi inte.
Det är därför skyddsnäten finns till.
För att skydda motorn.
Den bör skyddas från det främmande, det som inte hör dit.
Det är en fin motorik vi talar om.
En motorik med en lag.
En jantelag som helst ser att ingen ny del tillkommer.
Då skulle hela systemet fallera.
Situationen skulle bli ohållbar och ny.
Mycket skrämmande.
Det är bäst att se till att det följer vägarna.
Visste gå gärna vilse på den stig du inte känner.
Så länge du håller dig på den stig som redan finns där.
För hur skulle det se ut.
Traska rakt ut i skogen.
Så befängt.
Vart skulle det sluta.