(skriven åt Tidningen Kulturen)
http://www.tidningenkulturen.se/content/view/3335/134/

"ESF, FRA och några bokstäver till"

Det europeiska sociala forumet, ESF, går av stapeln i Malmö med start nu på onsdag, den sjuttonde september. Drygt tjugotusen aktivister, som de i mediesammanhang kallas för, förväntas komma till staden och polis och media står på tårna och hoppar av förtjusning.

En av Sydsvenska dagbladets reportrar som jag talade med här om veckan beskrev felaktigt en av demonstrationerna som en ”högrisksdemonstration” genom att blanda ihop lördagens ESF- parad med tusentals deltagare, med den icke legala gatufesten arrangerad av Reclaim the streets enklaven ”vi är Malmö”. Då jag i det privata samtalet med ”snällpostens” reporter upplyste henne om deras snedsteg yttrade hon orden som dessvärre inte förvånade mig över huvudtaget, ”se där, ja det blir ju fel ibland när pressen vittrar blod”.

Visst blir det fel ibland, ESF som är den i särklass största politiska händelsen i Sverige och i Malmö-regionens historia, ses i mångt och mycket helt förbi av svensk press och media. Det tycks vara så att arrangemanget som tidigare år arrangerats i Florens 2002 och senaste i Aten 2006 av någon anledning inte kan förmå svensk press och svenska medborgare att engagera sig. Men varför?

Förmodligen, tänker jag, beror det hela på att den större majoriteten av ESF- förespråkarna består av yngre politiskt engagerade vänster/miljövänner med en till viss del alternativ livsstil. Dessa människor har och kommer förmodligen fram över också att ses som oseriösa i vårt land.

Det var just denna kategori människor som till stor del låg bakom FRA-lagskritiken till en början. På bloggar, forum och politiska ”underground”sammanhang diskuterades frågan flitigt året innan den slutligen kom upp till ytan av den traditionella pressen. Det krävdes en massmobilisering av svenska internetanvändare för att pressen skulle vakna. Internt hade dock människor inom svenska presskåren länge varit aktiva inom denna kamp utan att få gehör för sina frågor. En till mig närstående arbetande som nattchef på en stor svensk tidning pressade länge på sin egen redaktion att lyfta frågan utan att få något svar.

I min kammare funderade jag på vad som krävdes för att få svensk medias uppmärksamhet och bestämde mig för att göra ett försök att få in en dåligt skriven text i en svensk tidning. Genom att vända mig till tidningen ”City” i Malmö regionen, som under veckor producerat hetsiga artiklar om ESF med rubriker som ”stormvarning” och ”Malmö rustar för upplopp”, gjorde jag ett försök att testa just pressens vittring efter blod. En kort text i form av en ”läsarreaktion” skapades med medvetna stavfel och åsikter som jag inte nödvändigtvis höll med om. Denna valde jag att lägga in som en av fem kommentarer på City.se för att sedan se vad som hände, resultatet lät inte vänta på sig.
Vid morgondagens tryckta tidning gick det att läsa mitt inlägg under rubriken ”läsarna tycker”, texten jag skrivit lät i sin helhet så här.

” Civilolydnad är helt ockej och biland nödvändigt, men våld mot människor är inte okej. Jag hoppas att polisen använder europeisk taktik och håller sig på avstånd och inter ingriper i onödan, Göteborgskravallerna var ett resultat av polisen provocerande misslyckanden. Låt de festa och håll er borta!” – Malmobo

Tidningen City hade dessutom i sin tryckta tidning valt att ta ut meningen ”Låt de festa och håll er borta!” och använda som underrubrik på artikeln som ett citat på vad läsarna ansåg. Det är en skrämmande svensk verklighet att pressen fungerar så dåligt att det är folket som ensamt måste stå för det aktiva motståndet mot orättvisor och för rättvisor.

Att som gemene man sitta framför tv:n och ta till sig budskapen som svensk media spottar ur sig är ett bra komplement för den aktivt engagerade samhällsmedborgaren, men att sitta där med sina fettbefläckade fingrar och okritiska ögon är detsamma som att tillåta allt ont som sker.

Varje individ kan inte ta varje kamp, varje medborgare kan inte vara engagerad varje gång. Men när de mänskliga rättigheterna kränks så som är fallet med den svenska FRA-lagen, då krävs det att varje människa står upp för sina rättigheter och vägrar att böja sig och ta emot.

Kalla det för vad fan du vill, strid, kamp eller manifestation. Demonstrera då tillfälle ges, gör din röst hörd så att makten river upp denna vansinniga lag.