För en tid sedan flyttade jag från ett Malmös mindre glamorösa delar till en stadsdel mest bebodd av övre medelklassfamiljer och pensionärer. Kebaberierna i gathörnen ersattes med konstgallerier medan guldsmedsbutiker och restauranger ersatt butiker som mest säljer mobiltelefontillbehör och telefonkort till utlandet.

Det tog mig inte alls särskilt lång tid att njuta av mitt nya boende. Här var det tyst om kvällarna, ingen trafik utanför fönstret och närheten till strand, tågstation och innerstad blev en njutning. Från att ha dragit nytta av den unika kulturella mångfald jag levt bland, en mångfald jag delvis personifierat mig med, kände jag nu att jag mer och mer kommit hem. Jag är en medelklass unge just hemkommen från sitt kulturella äventyr i österland.

Det är nu i denna del av text en skarp formulering bör komma, men det gör den inte, det blir ingen invecklad eller fiffig tvist. Detta var bara ett konstaterande. Just nu trivs jag här.