(publicerad och skriven åt Tidningen Kulturen)

Vi har i Sverige valt att tolka de förenta nationernas deklarationer om de mänskliga rättigheterna på ett sätt som utökar dessa än mer. Vi har i det mer eller mindre demokratiska Sverige inte bara rätt att uttrycka oss i tal och skrift utan vi låter dessutom de som är emot demokratin att uttrycka sig utan vidare restriktioner bortsätt från det mycket luddiga begreppet "hets mot folkgrupp". Det är av denna anledning nynazister, diktaturers anhängare och Sverigedemokrater ges plats i vårt allmänna utrymme.

De nazistiska och rasistiska manifestationer som på senare tid ägt rum i bland annat Östra Götaland har mötts av ett folkligt initiativ av privatpersoner som med nyckelknippor och röster som vapen lyckats överröstat nazisterna. Dessa människor har tagit sin mänskliga rätt att uttrycka sig och visa sitt missnöje inför en situation de anser är fel. Dessa människor har på ett nästan romantiskt sätt visat att deras yttrandefrihet och mötesfrihet är skyddad enligt grundlagen.

Under två lördagar i oktober tvåtusenåtta ansökte Sverigedemokraterna genom dess ungdomsförbund tillstånd att i centrala Malmö hålla ett torgmöte "mot svenskfientlighet". Detta rasistiska parti förstod givetvis att detta skulle ledda till en stor uppmärksamhet och slog på stora trumman. De inledande två mötena i Landskrona och Malmö överröstades effektivt av stadens invånare som med sina röster och instrument visade att rasism inte hör vårt samhälle till.

Efter dessa fantastiska människors humana insatts växte en debatt i media nu fram. Sverigedemokraterna tillskrevs den självvalda rollen som martyrer och offer för en vänsterextrem pöbels inskränkande av de mänskliga rättigheterna och Svea rikes grundlagar. Polisen sades ha misslyckats att säkerhetsställa detta partis mötesfrihet genom att tillåta dess motståndare att nyttja sina egna rättigheter.

I SVT:s "Debatt" förstärktes debatten om Sverigedemokraternas martyrskap och skånska pressen var inte sen att instämma, polisen hade misslyckats. I samma tv-program tog detta rasistiska parti åter chansen att utlysa ett möte "på samma plats, samma tid nästa vecka". Malmös invånare förberedde sig, pressen gjorde artikelserier inför mötet och bloggvärlden fylldes av hatiska tongångar.

Den 18:e oktober såg mer än femhundra (långt många fler än polisen räknat med) medborgare till att på ett fredligt och effektivt vis tysta Sverigedemokraterna i ett hav av burop och nyckelskrammel. Samma taktik som i andra delar av landet hyllats av svenska pressen sågs i Skåne som något förfärligt odemokratiskt.

Polisen som i press fått utstå hård kritik för deras oförmåga att "stoppa vänsterextremisterna" stod på tårna och hoppade. Otåliga civilpoliser gjorde tidigt rusningar in i folkmassan och slog ner och förde bort potentiella våldsvärkare. Efter en dryg timmes fredlig manifestation från kvinnor, män, gamla som unga, såg polisen sig tvungna att med våld avlägsna folksamlingen till en icke namngiven plats.

Vad som nu följer är en i raden av fruktansvärda polisingripande i Malmös stads historia. Med strypgrepp, slitande i hår, knytnävslag, sparkar och till och med slag med hjälmar som tillhyggen angriper polisen urskillningslöst folket upprepade gånger som försvarar sig genom att hålla sig samman i varandras armar. Flera demonstranter blir under dessa attacker gripna, några påkörda av polisens fordon, medan andra får kroppsskador av polisens våld. En ensam man ligger kvar på marken kraftigt blödandes från huvudet utan någon omedelbar hjälp. Efter några minuters stillaliggande rusar demonstranter förbi polisen till undsättning för sin kamrat. Massan ropar åt polisen att hjälpa mannen som ligger där blödandes, människorna möts av svaret att "vi har inte fått någon order om detta, det är SOS ansvar att delegera dessa uppgifter".

Hela förloppet dokumenterades av mig och en rad andra filmare och fotografer. Det förfärliga slaget med hjälmen mot och på demonstranterna med en av polisens egna polishjälmar som tillhyggen fastnar på mitt band, det publicerades på Aftonbladets webbsida med artikel som följd. I denna artikel förklarar polischefen att det kan bli fråga om en intern polisanmälning men att de måste ta hela det dokumenterade förloppet i beaktning.

Ingen polisanmälning lämnades in, ingen kontakt med mig som filmare togs. Mitt namn stod klart och tydlig i det publicerade klippet, men polisen valde att tiga. Hålla varandra om ryggen när det blåser.

Det är förfärligt hur samhället fungerar, men det tar inte ifrån mig det faktum at jag är kär. Jag är kär i alla de romantiska människor som tillsammans står upp för orättvisor i mellanmjölkens land. Jag är kär i alla de människor som förstår att demokratin inte är något att ta förgivet utan en kamp som måste vinnas gång på gång. Kär i er som med armkrok och röster, möter maktens batonger. I er som inte skräms att kallas unga vänsterextremister, trotts att ni röstat på folkpartiet i de fem senaste riksdagsvalen. Ni som inget parti tillhör, ni som bara är där. Tack underbara, ni värmer mitt hjärta.