Det var skyltsöndag i akademikerfästet Lund med pompa och ståt. Stadens många torg och allmänna ytor var uppbokade samtidigt som den samlade kommersen slog på stora trumman med välfyllda lager och annonserbjudanden. Nu är det snart jul igen, dags att handla, umgås och mysa.

Denna söndag är ingen vanlig julskyltningssöndag med Svearikes mått mätt. Det är en krystad och påkostad kommers skapad efter början av nittonhundranittiotalets års kravaller mellan nynazister och antinazister lagt sig. Den sedan sjutiotalet lugna akademikerstaden chockades svårt av de upplopp som blev en följd av den lågkonjektur och flyktingvåg som skapade missnöjesstämningar i landet. Företag varslade i massor, banker krisade medan balkankrigets offer flydde ett för Europa nytt etniskt och ekonomiskt krig. De kom till ett Sverige känt för sin historia att med öppna armar hjälpa och släppa in. Nazisterna fick bränsle nog för att varva unga förvirrade män, de tar våra jobb och med all säkerhet våra kvinnor.

Finanskrisen lyckades på något sätt även denna gång chocka inte bara Sveriges utan näst in till hela världens befolkning. Åter igen krisar banker, åter igen rasar krig och åter igen varslas människor dag efter dag. Lunds befolkning, som med sitt korta guldfiskminne har sedan länge glömt och förträngt varför den tretionde november är en dag värd att lägga på minnet, vaknade till en verklighet förvillande lik den som rådde för bara några år sedan. Fria nationalister, en grupp förklädda högerextrema personer, aktiva eller med ett aktivt förflutet inom nynazistiska organisationer, ansökte nu om tillstånd att få demonstrera "till minne av Karl den tolftes död". Den man som under många år sägs ha varit känd för att vara en mycket omtyckt kung boende i det osmanska riket är den symbol för genuint nationalistisk svenskhet som skall hedras, sant eller ej, fackeltåg ska det bli.

Det är själklart ingen som egentligen blir särskilt förvånad att dessa grupper i en tid av oro gör sitt bästa för att visa sig starka. Den välkända nynazistiska organisationen Nationalsocialistiskfront byter namn till Folkfronten och försöker dölja sina hyllningar till Hitlers hatiska ideologi på samma misslyckade vis Sverigedemokraterna försökt dölja sitt hat mot allt som inte står under deras definition av vad "svenskhet" är och innebär. Svenskhet, detta usla ord.

Antinazister gick tidigt in i dialog med polisen för att förmå dessa stadsanställda människor att inte bevilja nazisterna dess demonstrationstillstånd. Dialogen avböjdes från polisens sida som stod fast vid att alla grupper i samhället har rätt att demonstrera, ett på många sätt vackert och skrämmande faktum. Motdemonstranterna gick nu ut och förklarade att de skulle göra allt i sin makt för att se till att mobilisera så pass mycket människor att nazisterna aldrig skulle kunna komma i närheten av sitt planerade mål. Centralstationer och busstationer skulle slås ut med en rörlig blockad samtidigt som en stor folkmassa skulle göra sitt yttersta att tvinga polisen att bussa nazisterna ut från staden utan möjlighet att genomföra sin hatiska demonstration.

Antidemokratiskt tänker ni kanske då, kanske men förmodligen inte svarar jag. Det finns enligt mig ingen som helst anledning att låta ickedemokratiska krafter demonstrera i staden utan att samtidigt visa dessa människor och alla andra runt om kring att folket säger emot. Nog är våld alltid fel, visst är det betydligt mycket bättre att i en kärleksfull nyckelskramlande massmanifestation fullständigt frysa ut dessa grupper, än att bryta upp gatsten och kasta mot nazister, poliser eller fastigheter. Men att säga att en motdemonstration på några vis skulle vara ickedemokratisk bara därför att det just är en motdemonstration är det samma som att påstå att nazisternas rätt att demonstrera är större än antinazisternas. I Sverige är nämligen lagen så smart utformad att alla alltid har rätt att yttra sig i grupper ute i samhället, utan att för den delen behöva ansöka om demonstrationstillstånd. Samtidigt säger lagen att man ska lyda polisens definition av vad störande av den allmänna ordningen egentligen är, detta får varje individ själv ta ställning till enligt mig. Vad som stör ordningen och vilken denna ordning är i detta specifika fall, är för mig inte särskilt svårt att avgöra.

Många av Lunds invånare var i veckor livrädda och debatten har varit hätsk i de skånska medierna. Vad skulle egentligen hända, skulle danska proffsdemonstranter återigen inta stadens i mångt och mycket kullerstensbelagda gator och föra med sig ond bråd död i sina fotspår?

Vi vet nu svaret på Lundabornas farhågor, nazister, motdemonstranter och poliser orsakade en situation som så vanligt urartade i brutala kravaller. Ingen är förvånad. Förmodligen kommer pressen nu gotta sig i denna nyhet som helt saknar nyhetsvärde.

Jag önskar precis som alla andra att situationen var annorlunda, att världen var en plats fylld med kärlek. Men sanningen är förmodligen den att innan majoriteten av samhällets medborgare reser sig ur sin bekväma soffa, med sina bekväma kläder stirrandes på den modernt bekväma hemelektroniken så kommer världen tyvärr innehåll antikärlek och unga män som ser det som sin plikt att hedra den avlidna kung som i deras världsbild står för allt det hat som de bär inom sig.