Texten är ett svar på debattartikeln ”Fiskmåsar hör inte hemma i Malmö” Författare: Lennart Moberg.
_________________________

Lennart Moberg skall ha all heder. I sin yrkesroll har han svurit att ständigt arbeta för patientens väl och ve. Därför ter det sig inte det minsta märkligt att han i sin text, den 29 juli, utmålar fiskmåsen som en irriterande leverfläck.

Jag instämmer i hans bestörtning över att störande ljud leder till att inlagda på SUS inte kan sova. Det är orimligt att oväsen utanför och innanför sjukhuset skall nå patientens rum.

Dock ligger ansvaret för denna problematik vare sig på fiskmåsen eller den så populärt bespottade Illmar Reepalu. Snarare är det en byggnadsteknisk fråga, något för SUS ledning att ta tag i omedelbart. Det torde vara en rimlig förväntan att varje lokal på ett universitetssjukhus konstrueras för att effektivt dämpa inkommande och utgående ljud.

För om sanningen ska fram hör fiskmåsarna hemma i vår stad. Då måsen tillskillnad från oss människor beskaffats med egenskapen att kunna flyga, är det naturligt för den att dagligen färdas över land och hav. Stadens bebyggelse ter sig i dess ögon som klippor var skydd, spaning och häckning möjliggörs.

Istället bör blickar dras till stadens verkliga cancersvulst. Den vars egenskaper ökar såväl buller som stress. Bilen. Om vi överhuvudtaget skall diskutera hur vi skall värna en anständig stadsmiljö är det inte Canadagåsen eller Fiskmåsen som bör debatteras. Det är bilen, inte måsen, som är det verkliga hotet mot folkhälsan och vår miljö.

/Med all respekt, Fredrik Rubin