(Publiceras i tidningen CITY i augusti 2010).

Fryser du om öronen? Kommentaren fälls i förbifarten av en medelålders man iklädd sandaler, shorts, t-shirt och keps. Med sin skånska dialekt och oformliga kropp ter han sig som en dubbelgångare av Sven Melanders alkoholiserade sällskapsrese- karaktär.

Med solen gassande mot kroppen svettas han trotts sin låga fart. Pärlor bildas i pannan och fuktiga mörka ringar skymtas på kläder varstans på mannens kropp.

Mottagare av kommentaren är en till mannen jämnårig kvinna klädd i muslimsk huvudduk. På trottoaren intill en hyreshusport vid Folkets park beskär hon blommor då hennes tillsynes muntra humör plötslig tar tvärstopp.

Förtvivlat betraktar hon mannen som långsamt cyklar bort. Besviket tittar hon mot mig och min flickvän som möter såväl henne som mannen just då händelsen äger rum.

Jävla gubb- as! ropar jag efter honom medan vi cyklar förbi. Min flickvän frågar om vi ska vända tillbaka för att beklaga mannens oförskämdhet. Av någon anledning blir det inte så. Kommentarens kommentar tillåts vara vår handling medan kvinnan blir ensam kvar.

Denna sorts rasism sägs drabba muslimska kvinnor var och varannan dag. Att äldre ”svenska” kvinnor och män fäller kommentarer är inget ovanligt ens i vår egen mångkulturella stad.

Mörkertalet är stort, större än man kan tro. För sällan anmäls dessa påhopp. Aldrig fälls någon och ges bot. Hets mot folkgrupp är i Sverige ett högst vardagligt brott.

Nog är det en produkt av vår tid att enfald möter mångfald på gator och torg. I tider av samhällelig förändring skapas oro och förtvivlan. Då känner en del svettiga gubbar sig tvungna att ta ton. Att med en illa dold rasism ironisera över en okänd kvinnas klädesplagg blir ett bekvämt sätt att ta kontroll.