(http://www.tidningenkulturen.se/index.php/kror-mainmenu-105/gkror-mainmenu-208/4502-kanske-kommer-smultronen-redan-till-helgen)

Lågkonjunkturens knoppar brister, blommar ut lagom till vår. Stoltserar
med all sin prakt. Hånler i Budapests- solen mot min bleka rödspräckliga
kind.

Företaget där jag arbetar köptes förra året av ett danskt
investmentbolag, på sin hemsida deklareras det att dess policy innebär att köpa, expandera, för att sedan omstrukturera/sälja köpta företag inom en relativt kort period. Inte särkskilt revolutionerande men inspirerande förklarar ekonomiarbetande vänner till mig, ett tungt orosmoln förklarar insatta kollegor.

Den del av företaget där jag deltidsarbetar består av en lokal
fristående gymnasieskola vars mål är att ge avkastning till ägarna, sunt
företagstänk. Inkomsten kallas i det här fallet för skolpeng och betalas av statens skattebetalare. Denna skolpeng är den summa pengar vilken vår stat en gång ansett vara den rätta för att ge varje unik gymnasiestuderande en fullgod utbildning.

Uppenbart betalas för mycket pengar ur statspungen ut då företagare
anser sig kunna tillgodose en fullgod utbildning åt studenterna samtidigt som en mycket lönsam vinst kan tas ut för att placeras i en främmande, kanske dansk, pung. Intressant faktum menar ekonomiintresserade vänner, underligt, kanske förkastligt tänker andra.

Som anställd tycker man ingenting det lär man sig i en ekonomisk kris.
Då anammar man företagets tala-ej-med-pressen-policy, suckar och tar emot. Man lär sig att trolla med de knappa resurser företaget återinvesterar lokalt och ser till att ens tappra filmelever uppnår sina kursmål. Tolkade av mig skapade av dig.

Då och då fantiserar jag om att fantisera om hur bra utbildning vissa
av studenterna skulle kunna ha fått om vinst inte lades i främmande pung, kanske alls överhuvudtaget. Tänk om pungen tömdes på ett och samma ställe, varje gång.

Men nej, jag hejdar mig innan fantasin tar vid. För kanske i det
finstilta, på baksidan av ett kontrakt, finns en utopi-fantasi-förbuds-policy som jag missat, tydlig nog för att göra finanskrisens kris till min.

Istället sjunger jag in våren, låter blicken för en sekund vändas från väst
till norr. Låter mig för en sekund drömma mig till den stundande ljusa
sommarn.

Kanske kommer smultronen redan till helgen i Lund. Kanske finner de redan då sitt hem.