Myskväll med pannkakor, grädde och glass. En decemberdag i en lägenhet i Malmö som snart inte längre är min. Mjöl, mjölk, socker, ägg och salt. Allt blandas med samma mål i sikte, myskväll med pannkakor i december. Stearinljus, dunkel belysning och stämningsfull musik.

På spisen smälter det smör som är kronan på verket, det smör om snart ska blandas in i smeten i min vita bunke, en bunke köpt av någon annan någon annanstans. I denna smältdeg av sött och salt skall snart det smör jag smälter blandas ner för att bidra till att skapa den jämna friktionsfria smet som skall stekas utan att brännas.

Sött och salt, flytande och fast. Alla dessa ingredienser skall tillsammans skapa den smet vars innehåll spelar en huvudroll i min myskväll, en decemberdag i Malmö.

Utom min vetskap har ett missnöje jäst i den smälltdeg jag trott bestod av en gemytlig blandning av egenskaper, men som alla i själva verket var en sörja med egen unik vilja och mål. Ovetandes rör jag om med vispen allt medan det smälta smöret lämnar kastrullen ner till den vita bunken i mitt kök.

Vad som händer härnäst kommer som en chock för mig, trotts att det är jag själv som ignorant och O-insatt är skapare och kock åt denna sörja. Smöret blandar sig i degen och skapar en sådan reaktion i sitt förhållande till de övriga att smeten skär sig, skapar klumpar. Jag vispar och vispar för att om möjligt jämna ut klumparna i min smet, men allt eftersom jag rör klumpar smeten sig mer och mer till en trögflytande kladdig konstruktion.

Vad hände, hur kunde det gå så här? Desperat försöker jag finna en jämvikt i min bunke genom att tillföra först mer mjölk, sen mer mjöl för att åter smälta smör åt smeten. Resultatet blir än värre och det hela spolas ner bland disken i min andrahandshyrda vask.

Vad kommer nu att hända med myskvällen denna decemberdag i Malmö? Vad ska någonsin kunna rädda en sådan sörja?