(http://tidningenkulturen.se/kror-mainmenu-105/gkror-mainmenu-208/6783-klaedda-i-loepartights)

Nuförtiden syns de överallt. De skuttar, trippar och hasar sig förbi. På morgonen då du är på väg till jobbet möter de dig längs trottoaren. Under lunchen syns de som hastigast vid uteserveringen liksom de uppenbarar sig genom fönstret sett från ditt kontor.

Under en promenad i en av stadens parker formligen exploderar de i antal. Tillsammans bildar de en frustande och pustande nakenmobb som med tomma blickar kommer från alla håll.

Det som för bara något år sedan sågs som ett avvikande fenomen har gått från att vara ovanligt till norm. De blickar och mungipor som tidigare drogs reagerar inte längre över dess närvaro på stadens gator och torg.

Liksom en könssjukdom spreds det som kallas för löpartights snabbt i unga och välmående kretsar för att snart vara representerad på var man och kvinnas kropp.

I detta plagg synliggörs individens kroppsliga egenskaper. Rumpans form blottas liksom dess mer eller mindre fasta karaktär. Muskulösa vader och lår stoltserar medan muskellösa lemmar taktfast trippar förbi.

Toppiga bröst, fasta bröst, hängiga bröst, stora och små. Ett efter ett möter de dig i staden och säger ”hallå”.

I detta plagg påminner en del kroppar om grönsaker och frukter. En och annan sparris, päron och äggplanta svischar förbi. En del faller dig bättre i smaken än andra, det avgörs från dag till dag.

Den som för allra första gången offentliggör sitt inköp ser ofta något skamsen ut. De mer invanda löper vant som om ingen kunde se att kejsaren är naken på dess allra mest avslöjande vis.

Vad som skett bör bäst beskrivas som ett kulturellt trendbrott inom vår egen beteendekultur. Tiden då var person valde att dölja sin kropp är förbi. År 2010 släpper vi kropparna fria och drabbas av en kollektiv nakenpandemi.