”Svenska ungdomar har rätt till en framtid!”, under denna paroll manar nätverket Fria Nationalister till aktion mot kapitalismen och nyliberalismens härjningar. Efter flera år av offentliga misslyckanden kraftsamlar svenska nynazister inför en marsch i Helsingborg den 1 maj.
Nog låter det lustigt. Blotta tanken på ett nynazistiskt antikapitalistiskt förstamajtåg är på många sätt (alla) så dumt att det överhuvudtaget egentligen inte är värt att ens ägnas en tanke. Det är möjligen också just därför som det förestående spektaklet redan nu förlöjligas och ignoreras bland stadens folkvalda kvinnor och män.
Det sägs att dessa högerextremistiska individer inte behöver tas på allvar. Låt dem om de så vill vandra genom staden med sina flaggor och megafoner. Lotsa dem sedermera till närmsta busshållplats för att så fort som möjligt kollektivt glömmas bort.
I spetsen för denna ignorerande strategi står de samlade makthavarna i Helsingborgs stad. I tysthet har en blocköverskridande överrenskommelse fattats vilken tycks uppmana samtliga politiker att stoppa huvudet i sanden.
Med anledning av detta strutsbeteende väljer gemene man att också vända nazisterna ryggen. Risken för att på gatan ensamt uttrycka sitt motstånd är för stor då det samlade etablissemangen (nordvästra Skånes journalister inbegripna) inte tydligt tar demokratins parti.
För vem vågar på eget initiativ motsätta sig högerextremisters ord och handling? Vem vågar visa sitt ansikte inför den grupp som bara de senaste tjugo åren sägs ligga bakom 14 politiska mord? Helsingborgs makthavare förhindrar genom sitt fega ställningstagande stadens invånare från att riskfritt göra sina röster hörda.
Det vore i Helsingborg önskvärt med ett politiskt initiativ för demokratin likt det som togs i den tyska staden Dresden tidigare i år. Efter flera år av ignorans beslöt de folkvalda politikerna sig för att gemensamt stå bakom det mer radikala motståndet till nynazisternas årliga tåg.
Den 13 februari 2010 fick 5000 nynazister därför se sig hindrade av en massiv folklig blockad. Den mångåriga handlingsförlamade och sporadiskt våldsamma trenden bröts utan vidare krusiduller av en imponerande mänsklig kedja. Tillsammans stod dem, hand i hand, i väntan på nazisternas intåg som detta år aldrig kom att bli av.
Liknande initiativ, om än i mindre skala, skulle kunna tas i Helsingborg inför den 1 maj. De lokala politikerna skulle, om viljan verkligen fanns, kunna åstadkomma en reaktion mot nazisternas hot och våld. Men viljan tycks i allt väsentligt saknas, liksom modet, civilkuraget och det demokratiska engagemanget.
Då den politiska eliten hellre ser hamnen byggas ut och Öresundsförbindelser anläggas än att tvingas ta sitt politiska och demokratiska ansvar, kommer det aktiva antirasistiska motståndet liksom tidigare år överlåtas till individer och grupper av mer handlingskraftig karaktär.
Möjligen kommer en del av de som protesterar att maskera sig, av rädsla för nazisternas hot. Ytterligare andra kommer kanske att använda våld och skadegörelse som metod för att visa sitt missnöje mot nazisternas hot.
Helsingborgs politiker lämnar med sin flathet över det demokratiska ansvaret till mindre antirasistiska grupperingar samt åt den skånska poliskåren i en sällan skådad demokratisk reträtt. Bekvämt gömmer de sig på sina kontor med tal om yttrandefriheten som sköld, medan 14 mördares sympatisörer tar ton.
14 mord, hundratals hatbrott och ständiga hot. Några av de som förkroppsligar statistiken ses snart oemotsagda vandra i Helsingborg.
Måtte stadens alla bögar, flator, judar och muslimer hålla sig inomhus.
Eller än hellre.
Må de alla komma ut. |
