(publicerad i Tidningen Kulturen (http://www.tidningenkulturen.se/
index.php/debatt-mainmenu-91/samhe-mainmenu-134/4301-nbro)

På en liten kvarterskrog i stadsdelen Nörrebro sitter Carl Gustaf tillsammans med det sedvanliga sällskapet bestående av traktens lokala alkoholister och livsnjutare. De ljuger ikapp år efter år under de bronsrostiga trattformade lamporna på den inrökta bodegan mitt i Köpenhamns hjärta.

Stämningen är mer dämpad än vanligt, något har skett i kvarteret den sista tiden, något som oroar och intresserar. Från att ha varit en något sunkig stadsdel förvandlades Nörrebro, med början någon gång mellan åttio och nittiotalet, till en trendig mångkulturell mötesplats för stadens nyrika kulturpersonligheter, konstnärskollektiv och ungdomsgrupperingar. Med dessa följde högre hyror, trotts viss statlig reglering, secondhand butikers priser höjdes likaså trotts att innehållet i de små proppfulla lokalerna sällan eller aldrig vare sig blev av bättre kvalité eller med ett högre affektionsvärde.

Trotts denna utveckling lyckades charmen med stadsdelen behållas till stor del. Arabiska butiker, fyllda med vattenpipor, slöjor och sötsaker trängdes, trotts ihärdiga hyreshöjningar, fastighetsspekulationer och ungdomshuskravaller, fortfarande med lokala små livsmedelsbutiker och bodegor likt Carl Gustafs favorit.

Denna utveckling hade vännerna på den lilla bodegan flitigt och högljutt diskuterat år ut och år in. Inte sällan kom olika diskussioner att leda till hätsk stämning bland besökarna, men inget, inte ens det faktum att Carl Gustafs svenska pensionspengar blott var värd hälften av sina danska vänners det sista halvåret, ledde till lika stor debatt, som den förändring som Nörrebro det senaste halvåret utstått.

Under samma period som Carl Gustafs öl köptes för ett och fyrtiosju gånger pengarna, utkämpades det ett smärre gatukrig utanför bodegans källarfönster. Lokala ungdomsgäng, under öknamnet Black Cobras, hade den senaste tiden legat i blodig fejd med det mer etniskt danskpräglade motorcykelgänget, Hells Angels.

Black Cobras mot Hells Angels, Carl Gustaf och hans vänner drar frekvent skämt om dessa gruppers namn, namn som drar deras tankar till gamla dåliga actionfilmer med discomusik och stora polisonger. Men skämten lämnade aldrig bodegan, det var alla överens om, för där ute, på Nörrebros gator, skjuts just nu oskyldiga människor för betydligt mycket mindre.

Vad detta dödliga gängkrig handlade om stod det i dansk press med all tydlighet klart. De båda gängen, med en rad undergrupperingar, slogs om droghandeln och vissa svartsjukedramer grupperingarna emellan målades upp. Ett enkelt sätt att sälja lösnummer konstaterade Carl Gustaf krasst, som själv sade sig ha svaret på Nörrebros och till viss del hela Köpenhamns förvandling den senaste tiden.

Allt sedan polisens närvaro och räder i fristaden Christiania hade blivit mer frekvent, samtidigt som statens krig mot Christianiterna blivit allt mer hårdför i och med dess nya rättsliga fas, hade stora delar av den kontrollerade droghandeln förvisats ur fristaden ut till det fria, ut till Nörrebros gator och torg.

Då nu christianiter och staten möts bakom rättens stängda dörrar, står Nörrebros och Carl Gustafs inrökta bodegas säkerhet på spel. Förlorar christianiterna den på förhand uppgjorda rättegången, kommer Köpenhamn att präglas av kravaller som får ungdomshusoroligheterna att blekna.

I sommar fälls domen som möjligen får Carl Gustaf att tänka på att stiga av från sin inrökta tron och ta tåget över sundet var han på en rökfri pub, på säkra gator och med en krona värd namnet, kan sitta i lugn och ro omgiven av ständigt nya främlingar. Kanske tänker han då på sina vänner på bodegan i väst, då han sitter tillsammans med sina nyfunna vän och vapendragare Jante.