Ledighet från arbetet, julen är här. TV-tablån granskas för att konstatera att den är lika tunn och intetsägande som en nyhetssändning i juli. Ledighet från arbetet och ett otroligt sug att få liggsår i soffan stirrandes på burken med ljud och ljus.

Svensk TV, dansk TV, amerikansk, alla innehåller de timtals med skit tänkt som underhållning med ett innehåll som tråkar ut mig.

Men plötsligt händer det, dra på trissor. Det brinner ute på Rosengård och den sovande web-bevakningen vaknar till liv, ÄNTLIGEN något att följa. Dag efter dag förväntar jag mig brinnande bilar, batonger och hätsk debatt.

Det börjar bra, men efter bara tre ynka dagar avtar oroligheterna, polis och lokala föreningar hyllas för sin insats, sanningen är dock att vädrets makter spelat en avgörande roll. Efter tre dagars perfekt kravallväder hindras de svenska väderberoende upprorsmakarna av ett ihållande regn och snålblåst. FAN!

Ju firas, TV:n hånar mig. Men då plötsligt anfaller Israel, Hamas, jag sitter spikad framför Al jazeera och CNN. ÄNTLIGEN något på TV, en riktig följetång som jag har följt sedan tidigare.

Leve TV:n, leve hatet!