Det var länge sedan jag tänkte på den förtidspensionerade utflyttaren Jante. Länge sedan jag såg bilder i huvudet av hur min levnadsglade vän ljög ikapp på en bodega någonstans i Köpenhamn. Trotts att han förmodligen egentligen verkligen inte alls finns, så funderar jag likväl på hur han tänker kring vardagliga ting och händelser i samhället.

Jante har sällan brytt sig om något som inte i direkt bemärkelse påverkar honom i sin vardag, hitte-po-fubiks och viktigpettrar har han inte mycket för. Men trotts detta så funderar jag, trotts detta vet jag att Jantes hjärta på alla sätt fungerar bättre än hans trötta och slitna lever.

Det finns mycket som jag skulle vilja fråga honom, trotts att han inte finns och aldrig har funnits. Jantes Köpenhamn avser att förbjuda kamphundar och legalisera hasch. Staden låter militanta gäng härja fritt och sliter ut flyktingfamiljer ur kyrkor.

Det finns så många frågor som jag undrar vad min vän tycker och tänker om och kring. Men jag kommer inte att få något svar, för Jante finns inte och har aldrig funnit någon annanstans än i verkligheten.