(http://tidningenkulturen.se/debatt-mainmenu-91/politik-mainmenu-92/6265-hotad-yttrandefrihet)

Socialminister Göran Hägglund, integrationsminister Nyamko Sabuni samt den Sverigedemokratiske pressekreteraren Mattias Karlsson pekar alla ut en ohelig allians. Då den Reepalusiska antisemitismdebattens andra intifadan ser ut att ha nått sin kulmen görs återigen kopplingar mellan nazism, antifascism och islamism.

Mönstret känns igen. Befogad kritik av den Israeliska statens snedsteg tolkas som en otvetydig antisemitism i ett försök att kväsa de röster som påpekar Israels folkrättsliga brott. Sorgligt nog lyckas ofta denna smutskastningskampanj då rädslan för att stämplas som judehatare lägger en slöja över debatten.

Annars kritiska röster tystas då risken att medvetet misstolkas och svartmålas är stor. Avståndstaganden från apartheidsystem och missförhållanden sopas under mattan, information förkastas och glöms bort. Behovet att rentvå sig från skuld förhindrar det sunda samtalet då ängslan styr varje ord.

Paralleller dras till den Vilkska rondellhundsdebatten där konstnärer tystar sina ställningstaganden tillstöd för rätten att provocera. Risken att misstänkas lida av en elakartad islamofobi är överhängande för den som yppar ett ord om grundlagens påstådda okränkbarhet. Vad har du emot muslimer, ogillar du islam? Möjligheten att hävde Lars Vilks rätt att skapa och visa sin osedvanligt fula teckning suddas ut då misstankar förvandlas till stämplig av dig som person.

Påpekas integrationspolitikens brister är sannolikheten att dömas märkligt stor. Din kritik av det segregerade samhällets problematik leder till en oro. Du vill inte hamna i onåd bland de individer som ser som sin absoluta rätt att sätta en etikett. Möjligen anses du anse att invandrar bör dra. Glåpord riktas mot dig. Rasist. Nazist. Fascist. Därför väljer du att tiga, för hellre fly än illa fäktas mot den som inga skrupler har.

Alla dessa påhopp, medvetna misstolkningar och hot begränsar yttrandefriheten och skapar ett samhälle där individer hindras från att komma till tals. För trots vikten av att uttrycka sig väl, måste det stå var person fritt att formulera sig utan att väga varje ord på finkänslig våg. Annars blir den offentliga debatten till för den verbala elit som specialiserats sig på att läsa mellan raderna.

Göran Hägglund och hans gelikar bör därför avhållas sig från att sprida fruktan för att ta parti för sin sak. Tillsammans med Nyamko Sabuni och Mattias Karlsson bidrar socialministern till att sprida ett åsiktsförtryck som hämmar debatten och det sunda samtalet.

Då varje obekväm sanning eller åsikt leder till personangrepp och lögner finns en betydande risk för en förrädisk tystnad. En tystnad som leder till än mer utbrett politikerförakt och möjligt hat.

Antisemit, rasist, nazist, sionist, fascist, feminist.
Det är säkrast att förbli opportunist.