Denna produktion skapades utifrån en rad olika perspektiv och frågeställningar, dels av filmvetenskapliga och berättarteknisk karaktär och dels utifrån mina personliga tankar om människans inre värld.

Berättartekniskt går denna produktion i ”Möt blickens” fotspår. Ett långsamt berättande där var sak har sig unika tid och plats i berättandet är för mig otroligt viktigt. Jag tror på ordens och bildens makt, att låta orden uttalas fritt och visas i sin helhet med så få förenklingar som möjligt. Genom att i mångt och mycket inte ”avbryta” orden ökar dess mening och kraft vilket i sig självt skapar ett så rakt berättande som möjligt.

Detsamma sker då den utvalda inramningen får vila mot sitt objekt tillräckligt länge för att den i sin statiska form skall bli levande. I de fall en duva som pickar efter mat, bilar kör hastigt förbi på en motorväg, en sophämtare tömmer soptunnor, tjänar denna form av berättande på att tillåta dessa vardagliga scener att visas i en längre och mer fullständig helhet. Berättandet blir effektivt då var sak har sin tid och sig självt, utan onödig redigering, tillåts att berätta sin enkla del av sin egen ”verklighet”.

Denna ”verklighet” är denna produktions ouppnåeliga mål. Strävan efter att ta reda på hur en människa tänker och resonerar just i sitt nuvarande vardagliga nu, då, ska speglas. Genom att låta skådespelerskan Regina Lund resonera krig allt från vardagliga ting och världsliga och andliga spörsmål avser jag att skapa ett mänskligt porträtt av en enda människas tankar just nu i vår tid. För att motverka personfixeringen sattes regler för projektet upp innan inspelningen började dessa ramar finns beskrivna under just ”projektets ramat” i menyn till höger.

För att jämföra med filmen och video installationen ”Möt blicken” skapades dessa ramar för att få ett ärligt och rakt berättande med ett begränsat fokus. Vid produktionen Möt blicken arbetade jag tillsammans med mycket utsatta människor. Det var då väldigt viktigt för mig att skapa en form av regelverk som begränsade vad som var tillåtet inom detta projekt, allt för att om möjligt styra upp mitt berättande och mål med det jag utförde. En sådan regel var att jag aldrig skulle erbjuda de underbara men tyvärr mycket utsatta människorna som jag träffade, någon som helst form av ersättning eller tjänst för den tid vi spenderade tillsammans. Det enda utbytet vi skulle ha och hade var det rent mänskliga och det faktum att jag erbjöd mig att dokumentera allt de hade att säga.

Produktionen är inte på något sätt ett politiskt eller religiöst Statement. Det är en högst mänskliga filmisk produktion skapad av två människor, Fredrik Rubin och Regina Lund som båda har sin högst personliga tro, världsåskådning och åsikter. Vi båda är dock överens om många stora värdegrundsfrågor. Människan kan välja godhet. Fred är enda vägen till frihet. Rädslan att förlora något och tro att bara för att någon annan har mer än mig själv betyder det att jag har mindre, är farlig. Att ge av sig själv är att ge till alla i hela världen.

Vid frågor om texten eller en mer "precis" definition av uttryck, fraser eller dylikt hör av er till mig. Då jag formulerar denna text inser jag naturligt vis att det endast är ett försök att lyfta fram punkter som för mig är betydelsefulla. Denna text är inte på något sätt ett försök att tillfredställa allas behov av information och definition rörande detta projekt.