Hur din ansökan om riksfärdtjänst bedöms beror på var du bor, vem du är och vem som handlägger ditt ärende. Flest hinder tycks möta dem i störst behov av hjälp.

Riksfärdtjänst måste ansökas om, oftast inför varje resa. En ansökan som, beroende på var man bor, handläggs av kommunen, regionen eller dess kollektivtrafikbolag. Det som beviljas är den fördyring som resan innebär jämfört med kostnaden för personer utan behov av riksfärdtjänst. 

Men att ansöka är inte detsamma som att beviljas. Mycket av det som avslås handlar om resor med taxi och specialfordon, den dyraste av resor för huvudmännen och det färdmedel som de allra sjukaste är i behov av. Istället hänvisas de till kollektivtrafik med ledsagare. Av de domar och vittnesmål vi tagit del av framgår det tydligt att svårt sjukas förmåga tolkas olika av handläggare och Förvaltningsrätt dit ett avslag kan överklagas.

Ett exempel hittar vi i Region Kronoberg där en person har dysfagi och sondmatas med en lutning av ryggen på 40-45 grader. Personen lider också av hjärntrötthet och har dålig balans. För att klara resan förväntas ledsagaren bland annat transportera rollator, sondmat,  aggregat, pump, pumpställning, maskin för slem, destillerat vatten och resväskor. Trots detta avslogs resa med specialfordon eftersom resan enligt handläggaren inte var ”orimligt eller omöjligt”. Ett beslut som Förvaltningsrätten senare rev upp…

Läs hela granskningen i tidningen Reflex från juni 2025.

Comments are closed.