Forskare har ganska ingående kunnat slå fast vad ett svårt trauma gör med en människa. Men hur det påverkar kommande generationer är mindre känt. Studier visar på ökade risker för barnet, biologiska förändringar och på att det är mycket vi inte vet.
En lång rad forskningsstudier i flera olika discipliner visar på att barn påverkas av föräldrars trauma, och rent av ärver det. En del barn löper högre risk att vårdas för psykisk sjukdom om föräldern utsatts för ett svårt trauma, andra föds med lägre vikt, drabbas av PTSD eller depression.
Men att dra allt för rak linje mellan föräldrars traumatiska upplevelser och deras barns mående, är att göra det väl enkelt för sig. Det menar Anders Hjern, professor vid Karolinska Institutet och mångårig barnläkare som tidigare arbetat med tortyrskadade flyktingar och deras barn. Nyligen publicerat han en systematisk litteraturstudie om intergenerationella konsekvenser av trauma i projektet ”Barn som anhöriga”, vid Stockholms universitet och KI.
– Jag tror det är farligt att göra den typen av förenklingar, vi får inte glömma bort de föräldrar vi pratar om och hur de påverkas av onyanserade föreställningar om intergenerationella effekter av trauma, säger Anders och fortsätter:
– Det inte så att jag inte tror att traumarealaterad psykiatrisk sjuklighet påverkar föräldraskapet, det visar forskningen, precis som andra svårare former av psykisk sjukdom hos föräldrar. Men av forskningen om Holocaust-överlevare som föräldrar kan vi lära oss att barn till föräldrar som har upplevt svåra trauman, utan att ha utvecklat psykisk sjukdom, inte har mer psykisk ohälsa än andra barn…
Läs hela reportaget i tidningen Socionomens mars-nummer 2023.
Comments are closed.