Lagen är tydlig, det krävs behörighet för att arbeta med vissa uppgifter inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Men hur många som saknar behörighet är oklart, och vem som är behörig är inte heller en självklarhet.
I drygt tio år har svensk lag krävt att handläggare inom socialtjänsten måste ha behörighet för att utföra vissa arbetsuppgifter inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Det gäller den som ska göra bedömning av om utredning ska inledas, uppföljning av beslutade insatser, liksom utredning och bedömning av behovet om insatser eller andra åtgärder.
– Vad ”andra åtgärder” innebär är svårtolkar. Även om behörighet inte krävs generellt för att arbeta inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård så ringar lagen in nästan allt vad en socialsekreterare gör på området, säger Fredrik Hjulström, socialpolitisk chef på Akademikerförbundet SSR.
Syftet med lagen är att öka rättssäkerheten, kvalitén och stärk barn och ungas rättigheter. För att anses vara behörig enligt lagen måste handläggaren ha svensk socionomexamen, eller annan relevant examen på minst grundnivå från högskola som motsvarar socionomutbildningen.
– Vi har tagit fram föreskrifter för vad som är annan relevant utbildning där vi satt ett ramverk. Det ska vara annan form av examen där man läst socialt arbete, socialrätt, förvaltningsrätt och psykologi. I utbildningen ska man ha uppnått den kunskap som behövs för att uppfylla de uppgifter som krävs i arbetet, säger Petra Bergendahl jurist på Socialstyrelsen.
Det är emellertid inte Socialstyrelsen som bedömer vilken utbildning eller kompetens som ger behörighet. Det ansvaret ligger på politikerna i varje kommuns socialnämnd, som har chefers underlag och bedömning att gå efter. Men Socialstyrelsens kriterier för kompletterande utbildning är så oprecisa att tolkningsutrymmet blir stort, menar Fredrik Hjulström på Akademikerförbundet SSR…
Lös hela reportageserien, med ansvarsutkrävande med IVO, i tidningen Socionomen. Publicerade i juni 2025.
Comments are closed.